Idag tog jag tag i mig själv...

Jag möttes av en trevlig överaskning idag när jag kom till stallet :) Boxarna var nämligen klara.
Såhär är det:
Dom har hållt på att renovera boxarna i lillstallet eftersom att när starla flyttade till stallet fanns det egentligen ingen box över, så det var alltså 12 hästar och 11 boxar.
Då gjorde vi en provisorisk lösning genom att dela av en stor box till 2 ponnyboxar. Så nu har Petter och Micke jobbat på att bygga om i lillstallet så att en jättestorbox + ett dödutrymme har delats av till 2 stora ponnyboxar som nu tibbe och vera står i.
Det betyder att tibbe och starla båda står i lilla stallet nu!! :) Bara det känns jättebra aftersom det sparar väldigt mycket tid för mig att springa mellan stallen vid mockning osv.

Iaf så åkte jag och tova på ett tävlingsryttarmöte där dom gick igenom ändringar i den där tävlingsmojsen och pratade om hopp och dressyrlag osv. Jag och tibbe ska kanske gå med i ett hopplag för SRK i div II. Alltså L:C (?). Kul, om jag får för mamma alltså!! :D

Sen åkte jag tbx till stallet och JOBBADE STARLA FRÅN MARKEN som jag har sagt att jag ska göra i typ huuundra år. Traktorn stod igång på stallplan (nej, hon är inte rädd för traktorer, men hon är en tönt :P), A-G's hundar var i krokarna, explosiv starla med överskottsenergi. Jag lånade Helenas ridhjälm, tänkte att det kanske skulle behövas, ifall att.. :P

Iaf så gick starla snällt till paddocken och travade/galopperade lääänga i båda varven. Sen började jag själva träningen.

Det jag gör är att jag genom kroppspråket BARA korrigerar hästen så att den flyttar sig och går dit jag ger den om. Idag började vi med enkla saker som att gå när jag går, stanna BAKOM mig när jag stannar och backa när jag backar.

Att gå när jag går var inga problem, men sen när jag stannade var hon påväg förbi mig. Jag höjde benet... Ingen reaktion. Viftar varnande, fortfarande helt nonchalant. POFF så fick hon en spark på bringan och hon blev så förvånad att hon kastade sig bakåt på bakbenen och sen stod hon bara och glodde som nå fån på mig, helt chockad. Skulle tro att hon aldrig fått sån där behandling på travet :P Efter det fick jag en helt annan respekt av henne. Hon smög bakom mig med sänkt huvud och stannade, backade, ja skötte sig perfekt. :') Blev så glad då!

Hon tappade fokus några gånger och spände upp sig lite, men då jag sket i det och fortsatte jobba som förut lugnade hon sig. Hela vägen tillbaka till stallet gick hon lika lungt och hon gjorde inte en grimars inne i stallet åt mig ;)

Så hädan efter hoppas jag att hon förstår vem som bestämmer :) Och förhoppningsvis lär hon sig lite på mig så att när det uppstår en situation då hon kan bli stressad så litar hon på att jag sköter det :)

(Tibbe vilade idag)