Jag saknar dig min vän...<3


Jag vet inte längre, jag vet ingenting... Känns som om jag gjort nå fel jag inte vet om, känns som om jag bara
 sårar dig hela tiden... Du vet redan att jag vill allt annat än förlora dig och du vet också att jag tror att det är
 därför det känns som om jag håller på att göra det, för att jag försöker för mycket, jag är för rädd att du inte
 ska tro på mig, jag är för rädd att du inte ska lita på mig.
Lovis, jag kommer alltid vara med andra vänner än dig ibland, och för det betyder inte det att jag bara går 
över till dem och kastar bort dig. Jag är INTE så, jag lovar dig, och om du inte kan tro på mig om det kanske
 du inte kan tro på mig alls...
Du är min ända riktiga vän lovis, jag menar det, på riktigt, du är nån alldeles speciell för mig och ja, texten 
jag skrev under den där bilden handlade om dig. Jag menade inte att du gjort nåt fel och jag ville inte säga
 det där alla kunde läsa det för folk måste ju tro det är nå fel på mig när jag den ena stunden skriver bra saker 
och nästa så håller världen på att gå under.
Men anledningen till att jag skrev det jag skrev är för att det känns som jag har förlorat dig som min vän, min 
vän du var för mig för ett halv år sedan, det känns som om du inte längre litar på mig. Ja, jag har börjat va
 med ***** mer, men va fan ska jag göra? det var innan jag visste att hon skulle börja på engelska och i då 
var **** min "bästa vän" (vet inte vad jag ska kalla det) i klassen, ******* är ett svin mot mig ibland och 
det vet du, ***** är bara falsk mot mig, **** vill jag inte va med och ******** känner jag inte så bra, och 
då hade jag ****** kvar. Jag var jätte lycklig då jag börjat va med ****** mer, för då hade jag nån jag 
kunde vända mig mot så inte du fanns där, då du var med ****... Jag menar självklart inte att du ska sluta 
va med *****, för då pratar jag ju mot mig själv och jag vet att ******* är din bästavän, det har hon vara l
änge och det kommer hon ju antagligen alltid vara, jag vet också att jag kanske inte är din bästavän, men 
jag har fått lära mig att leva med det, att du har nån annan än mig, för jag är lyckligare med dig och jag vet
 att du har nån annan som är bättre för dig än att vara utan dig.
Jag har försökt kämpa för dig, jag kämpar fortfarande för dig men det känns som om jag inte kämpar för 
nåt längre, jag fick en livlina men jag klippte av den, jag fick en hjälpande hand men tog inte imot den, jag 
fick en livboj, men kastade iväg den.
Jag är också trött på det här "bdb pratet", det hjälper ju ändå bara ett tag, men samtidigt tror jag att jag är 
för feg för att prata med dig face to face, och det kanske är en av dom alla anledningarna till att jag inte är en 
bra vän för dig, och till att jag strular till det för oss hela tiden.
Men jag ville ta det här nu en sista gång, få ur mig allt, verkligen ALLT som jag känner.
Du är trots allt MIN bästavän, även om jag inte skulle vara din längre.
Jag älskar dig, och jag vet att du kanske tänker nu: "ja, det skriver du jämt, jag älskar dig bla bla bla, och sen 
så strular du till det iallafall", men nu menar jag det på riktigt, jag ska aldrig mer skriva nåt sånt här till dig 
längre, isåfall ska jag PRATA med dig, men nu tar jag skiten en sista gång, så allt jag skriver nu är verkligen 
på RIKTIGT (vilket det alltid har varit i och för sig)
Lovis, jag VILL kämpa, jag FÖRSÖKER att kämpa, men på sista tiden har det känts lönlöst, för vad ska jag 
kämpa för nu när det känns som om du inte vill ha mig som en RIKTIG vän längre..? när det bara känns som 
om du vill ha mig som nån du känner och kanske kallar kompis, men jag är inte mer vän för dig än vad kanske 
johanna är.
Förlåt ifall jag gör dig ledsen med det jag skriver, jag vet att jag gör dig ledsen, jag gör mig själv ledsen för 
att det är så dumt och idiotiskt, men det är så jag känner, själviskt ja, men det är så.
Jag vill verkligen inte att du ska tycka synd om mig nu om det är det du tror, ne, utan allt annat än det. 
Jag har det inte roligare med nån annan än dig, jag mår inte bättre med nån annan än dig, men vad är jag 
för dig nu för tiden, vad har jag gjort för fel...? för att jag har gjort nåt fel vet jag redan, jag är dum, dum, 
dum och självisk och allt, ja, jag vet det.
Jag visste hela tiden att det var för bra för att vara sant, jag har väl aldrig i mitt liv gjort nåt för att förtjäna 
att någon som du har MIG som din bästavän, MIG som din alldeles speciella vän. Jag levde i en drömvärld 
med dig lovis, men nu är drömmen slut och det är dax att vakna upp och inse verkligheten, du var för bra för 
att vara sann.<3
Jag saknar dig så det gör ont, jag saknar dig så att jag gråter om nätterna, jag saknar dig så att jag börjat
 fundera på ifall det verkligen finns nåt kvar att kämpa för...? Vi träffas fortfarande på skolan, vi pratar, men 
det är inte det samma, det är inte samma känsla, det är nåt som fattas och det är som om en kniv högger 
in i mig åter och åter igen, så ont gö det, så stor är saknaden. 
Och jag tänker ALDRIG ALDRIG lämna dig för nån annan, även fast du kanske skulle ha gjort det med mig 
(vilket jag inte tror du gör), jag kan inte andas utan dig, INGEN eller INGET hjälper mig att stå på benen när 
du inte finns med.
Du är mitt ljus i mörkret, min livglädje, anledningen till mina andetag, det som får mitt hjärta att slå, min 
hjälpande hand som putar mig framåt i livet, det är DU och ingen annan.
Snälla, lita på mig, tro på mig i allt det jag säger och gör till dig, för det är sant, det är på riktigt.
Och en sak till, jag har inte fått en kram av dig på väldigt länge, jag har inte kramat dig på riktigt, alltså en 
riktig riktig kram som visar kärlek, jag har velat gjort det jätte länge, men inte vågat, jag är en liten fegis 
som inte förtjänar ett skit egentligen. 
Förlåt för allt besvär, men kan inte rå för det, jag älskar dig, väldigt mycket, du är min ända riktiga vän och
 du förtjänar att få veta hur jag känner...

Jag.Älskar.Dig♥ 
 
 
Jag glömmer dig inte, kommer ihåg varje ord du sa. Förlåt... Önskar att jag vore starkare