Red ut med Kristina och Millen. Eftersom det har blivit mycket ridning på travbanan så tänkte vi att vi skulle upp i skogen. Vera har ju gått och spanat in det en tid nu. Först var vi lite osäkra om det gick att gå där eller inte. Men såg att nån hade ridit där dagen innan så vi svängde upp. Det tog inte lång tid innan hästarna hoppade fram. Sen helt plötsligt så stannar Vera och vägrar gå. Jag driver på, hon kraffsar i marken med framhovarna. Så precis när jag driver på så försvinner hästen under mig. :O

Så hon ligger där, i en uppförsbacke. Hon ligger ju på mitt ben, så jag kommer inte av eller nånting. Jag får lite smått panik när Vera inte ens gör en ansats till att resa sig :( Vera kraffsar med framhovarna igen, och reser sig sen försiktigt upp. Jag är skakis. Kristina är ju bakom så hon hade sett vad som hade hänt. Tydligen så hade det väl blivit för mycket belastning på ena bakbenet när hon kraffsade med ett fram. Så snön hade givit vika så själva bakbenet hade försvunnit för henne.

Väl uppe står hon stadigt på alla ben. Kraffsar igen och går sen lite framåt men sjunker ner mer båda frambenen så hela framkroppen försvinner. Jag sitter på och vet inte vad ska jag ska göra. Bäst att sitta kvar och låta henne sköta det eller hoppa av? Var ju lite orolig för att hoppa av eftersom hon kastade sig framåt när hon väl gick, och vill inte ha min ponny över mig :P

Vera vägrar gå. Så till slut hoppar jag av, märker att underlaget är skumt som på ett skoterspår. Hårt på ytan, men när Vera trampar där så försvinner benen helt och hållet ner i snön. Så jag står, framför Vera och hoppar, sparkar och gräver fram det mjuka. Så att det ska bli lättare för henne att gå. Vi ville ju vända om, men det gick inte! :thumbdown: Stiger är übersmal och var meterhög snö på kanterna om den. Så vi måste fortsätta framåt.  Jag fortsätter hoppa på snön, Vera följer försiktigt efter mig och kristina och Millen gick bakom.

Efter ett tag så fick Millen lite panik. Började trampa runt och höll på. Vera blev lite orolig men höll sig snällt bakom mig. Så när vi har gått lite mer än halva backen, så hittar vi ett ställe att vända på. Men Vera vill inte gå framåt mer. För hon har fastnat (!) i snön. Hon står där i säkert 15min innan hon försöker lägga sig ner. Hon visade ögonvitorna och hade panik. Men hon kom ju varken framåt eller bakåt.

Så jag får gräva fram min ponny ur snön. I djupsnön var dte lättare att gå (eftersom inte hade gått där innan) Så hon följde snällt med mig in i djupsnön, Kristina gick förbi med Millen. Sen bestämde vi oss för att vända. Det gick inte mycket bättre att gå ner, Millen försökte kasta sig runt på det pyttelilla spåret. Men till slut så lugnade han ner sig tillräckligt för att kunna vända.

Vera går ner sig IGEN på hemvägen, går halvt omkull men är snabbt på fötterna igen. Går försiktigt ner och sen var vi hemma. *pust*

Ingen skada skedd, fast vi lär väl märka imorn om det blir nån hälta eller så. ALDRIG MER! Aldrig mer skogen.. :(