Tänkte bara skriva lite granna om den då vissa kanske tycker att jag är lite överdrivet nojig när det gäller hennes kota. Hon är nu hel i kotan, men det är en skada som alltid kommer finnas kvar. Bara det att den förhoppningsvis inte bryter ut igen. Det är en skada hon har haft sen hon taravde, men den har legat undangömd framtills då jag märkte det.

Därav att jag är extremt petig och noggrann med henne nu. Får höra att "hon är ju nordis,m hon klarar mycket". Blir lite bitter då, bara för att hon är nordis betyder inte det att hon är tåligare än andra hästar. Vera är faktiskt ganska känslig av sig, hon fryser t.ex väldigt lätt. Hennes ben är heller inte tåligare än andra hästars. Hon har pinnsmala ben i jämförelse med resten av kroppen.

Mina planer detta år var ju att vi skulle rida LC/LB med godkännda procent. Förhoppningsvis så hinner vi starta några klasser, men allting går ju långsammare på grund av skadan då. Jag känenr att det inte är nån idé att börja rida stenhårt igen bara för att jag vill ut och tävla. Då finns det en stor risk att hon drar upp skadan och då har jag en halt häst igen. Och blir hon halt på grund av kotan en gång till, så är det inte ens säkert att hon blir hel igen. Så jag har all rätt att vara petig med henne.

Ville bara skriva av mig lite granna då jag får höra att hon borde ha kommit längre, att jag borde rida igång snabbare, att hon klarar mer mm. Min häst, mitt val. Jag tar det hellre lite långsammare än att rida igång för tidigt och förstöra Vera totalt. Vera är värd mer än tävlingarna.